Byggnader

 

 

Fannygården

 

 

 

Fanny var sondotter till storhandlaren J A Grahn, som uppförde den nu s.k. Fannygården 1871. Hennes far Frans intresserade sig emellertid mer för jordbruket och lämnade affärslivet. Modern Sara slutade som sjuksköterska för att arbeta i hemmet.

 

Deras enda barn Fanny växte därför upp på en välbärgad bondgård.

Hon fick tillsammans med föräldrar, piga och dräng arbeta med gårdens sysslor, bl.a. ”gå till änges”. Hon trivdes med arbetet, medveten om att hon så småningom skulle överta gården.

 

Fanny hade god ekonomi och kunde odla egna intressen.

I 20-årsåldern gick hon hushållsskola på Västkusten och fick komma ut och se sig om. Att resa inom rikets gränser blev ett viktigt nöje.

 

På 1930-talet vaknade Fannys intresse för konst. Hon anmälde sig till en kurs i teckning på NKI:s korrespondensinstitut. Att måla blev en hobby som gav henne stor glädje.

 

Fanny var en generös person. På något sätt ville hon gottgöra där fäderna gått hårt fram. Under krigsåren på 1940-talet hjälpte Fanny familjer i Finland och Norge.

 

Enligt hennes testamente skulle tillgångarna delas av:

 

1. Umeå universitet för forskning om reumatiska sjukdomar. (Inom Grahns släkt fanns flera med värk, bl.a. fadern Frans.)

 

2. Norsjö Missionsförsamling. Den bildades i Grahns sal 1883.

 

3. Norsjö Hembygdsförening. Fanny hade ett stort intresse för Norsjö historia.

 

Genom donationer bidrog hon till att hembygdsområdet kunde byggas upp. I Fannygården finns miljöer från Fanny Grahns borgerliga hem återskapade.

 

Petikträskgården

 

 

 

Byggnaden är flyttad från byn Petikträsk, där den uppfördes år 1781. Senaste ägare var Frans Berglund. Norsjö hembygdsförening förvärvade gården 1946.

 

Huset timrades först upp på gamla kyrkbacken på Näset för att 1983 flyttas till det nuvarande hembygdsområdet. Byggnaden inrymmer kök, kammare och sal. Vissa gamla väggdekorationer har återskapats. Övriga möbler har varierande ålder, men interiören ska försöka återge tidigt 1900-tal, med öppen spis, mjölkkantor, vagga och ”jefanj” (gunga) för barn. Här finns också en klocka gjord av Östen Klingstedt.

 

I köket respektive salen finns två gamla piporglar, som är tillverkade av två orgelbyggare från Norsjötrakten. Den ena tillverkades av Petter (Per) Alm (1858 - 1917), Bastutjärn.

 

I kammaren finns två brudklänningar från 1900-talets början och en prästrock som ska ha tillhört kyrkoherde Erik Johan Solander (1809 - 1889).

 

Salens väggmålning är en kopia av den gamla målning som fanns under alla lager av papp och tapeter. Scablonmålningen i salen pågick sommaren 1986. Här finns klockskåpet från Alms i Bastutjärn, orgeln från Lidéns, Norreträsk, porslinskåpet som har ägts av konstnärsfamiljen Halleborg, liksom pipstället.

 

Medan huset stod i Petikträsk fanns en s.k. ”bakana-kammar”, tillbyggnad med dörr från köket. Dessa kamrar tillhör 1800-talets första hälft, innan man började bygga övervåningar.

 

 

 

Skidlöparmuseet

 

 

 

Norsjöbygden har under ett antal decennier fostrat ett stort antal framgångsrika skidlöpare.

OS- och VM medaljörer, ett 15-tal svenska mästare samt tre vasaloppssegrare tillhör denna segerrika skara.

Den förste vasaloppssegraren Ernst Alm, den andra vasaloppssegraren Oskar Lindberg, långdistansaren Mauritz Brännström "Norsjöbjörnen" och olympiern "Guld-Martin" Lundström är några av dessa storåkare.

 

Denna svenska skidhistoria finns samlad i Norsjö skidlöparmuseum, som är hembygdsområdets pärla.

Här visas den utveckling som skidåkningen genomgått i Norsjöbygden.

Från skogsarbetarbakgrund via bya- och rikstävlingar till landslagsuppdrag.

 

Utställningarna visar bl.a. åkarnas uppväxtmiljöer, träningsförhållanden, utrustning, skid- och vallatillverkning.

 

Här kan man lyssna till klassiska Sven Jerring-referat, känna lukten av hemkokt valla i väl inarbetad vallaboden, beundra prissamlingar och nostalgiskt sucka framför den klassiska vita landslagsdressen.

 

En trappa upp i museet finns "Minnenas café", som återknyter till de förhållanden som gällde för idrottsutövare tidigare.

 

I caféet ges tillfälle för filmvisning på video, t.ex. filmen om "Rännaren - en klassisk tävlingsarena" och en film om "Guld-Martin", där han själv kommenterar sina skidminnen.

 

I rummet innanför finns prissamlingarna.

Där kan bl.a. de tre segermedaljerna från Vasaloppet samt "Guld-Martins" två guldmedaljer från OS beskådas.

 

 

 

Jaktmuseet

 

 

Stiftelsen Norsjö Jaktmuseum påbörjade bygget hösten 1992. Museet speglar traktens djurliv samt den betydelse jakten har haft för bygden under vårt sekel. Ett viktigt inslag är visning av gamla fångstredskap i form av vapen, fällor och giller. Utställningen innehåller djur som björn, varg, järv, bäver samt fåglar av olika slag. Här kan man även läsa mer om Norsjöbygdens jägarprofiler.

 

Kom och se den berömda Norsjöbjörnen.

Den 11 augusti 1958 upptäckte man vid Gräsliden, 28 km från Norsjö, en död häst i ett krondike. Det visade sig vara en björn som gömt och ”konserverat” hästen där. Den dök upp där varje kväll i 3 veckors tid för stora folkmassors beskådning. Till slut, den 2 september 1958 förpassades den till sällare jaktmarker.

 

Här finns den sista vargen som fällts inom Norsjö. Den stöp på Vargmyren efter en intensiv tredygnsjakt i mars 1939. Det dödande skottet avfyrade Sven ”Varg-Sven” Karlsson, Rörträsk.

 

En uppskattad del i utställningen har blivit det gamla jägarköket. Här infinner sig hemtrevnaden direkt med en mjölkbryta med lingonsylt som just avslutats vid det enkla köksbordet. Och här möter du säkerligen gårdens egen hund.

 

I skogspartiet bakom museet finns äldre fångstredskap och boplatser samt ett äkta björnide och en bäverhydda.

Bagarstugan

 

Lillstugan var ursprungligen bagarstuga.

 

Sen tog man bort bakugnen och murade in en järnspis.

 

Under många år hyrde Fanny ut stugan.

Här bodde bl.a. en sömmerska under Grahn’s tid.

 

Under vintern 1997-98 byggdes den om till bagarstuga igen.

Första provbaket blev den 6 juni 1998 men den officiella invigning var den 25 juli 1998.

 

 

 

Hålen's cafe

 

Caféet har fått sitt namn efter en mycket känd bygdemålare.

Hans namn var Per Olof Hållén.

 

Ladugården behövde en rejäl upprustning.

Den västra delen revs och ersattes med en timrad ladugård från Nymyrliden 1977.

 

När det gått några år så hände det mycket i ladugården.

Höladan blev till toaletter, fus-porten blev kök och själva ”fuse” blev en varmbonad snickarbod med orgelverkstad.

 

På somrarna använder vi denna byggnad som sommarcafè med försäljning av kaffe, te, dricka, fikabröd, smörgåsar och glass.

Det serveras även våfflor med sylt och grädde.

Vi har även försäljning av våra egna hemgjorda mjukkakor.

 

 

 

Maurselestugan

 

Maurselestugan är ett annex till Skidlöparmuseet.

Den flyttades från Maursele och iordningsställdes som visningslokal 1992.

 

Skidentusiaster hittar här skidskytten Ivar Nymans prissamling.

 

Här finns också den s.k. Bodbergsgården.

Det är ett mästerligt miniatyrbygge i skala 1:30, som i detalj visar den första bondgården i byn Bodberg.

Modellen av Bodbergs nybygge är som sonsonsonen, Edvard Nilsson minns gårdarna.

Bodberg anlades 1802.

Ägare nr.2 är dottern ”Bonde Sara Johansdotter” (1814 – 1886).

Äldsta huset byggt 1802 användes länge som bagarstuga, det revs 1962 och finns tyvärr inte med.

 

Modellen torde placeras på 1860-talet, Bodbergs-Saras storhetstid.

Runt väggarna ser vi redskap m.m. av samma modell som användes hos Sara.

 

 

 

Smedja

 

1998 på hösten flyttar jägarna nästa projekt till området, Smedjan.

Den var en gåva från en med sina anor i bygden, Ann Katrin Lidén, bosatt i Luleå.

 

Inredningen är påbörjat år 2002 och skall visa olika smidesredskap,

samt hur man räfflar en gevärspipa.

 

 

 

 

Copyright © All Rights Reserved